Två förebilder

Franciskus av Assisi och Birgitta av Vadstena är två viktiga föredömen för Pilgrimscentrum. Bådas dagar infaller under vecka 40. Därför planeras ett årligt möte med bön, delande och fördjupningsdagar under vecka 40 varje år – i början av oktober.

Heliga Birgitta

Den heliga Birgitta. Svenskt helgon, kanoniserad den 7 oktober 1391.

 ”Var och en som vill utstaka eller börja en ny väg, bör själv gå före på den.”

Birgitta Birgersdotter, föddes i Uppland, dotter till lagmannen över Uppland, Birger Persson, 1303(?). Hon blev tidigt moderlös, fostrades en tid på Aspanäs i Östergötland av sin moster, gift med lagmannen över Östergötland, Knut Jonsson. Som 13-åring blev hon bortgift enligt sin faders önskan, med Ulf Gudmarsson, bosatt på Ulvåsa gård nära Motala. Ulf blev senare också lagman, över Närke. Hon tillhörde alltså de inflytelserika släkterna i den tidens Sverige. Fastän hon helst velat gå i kloster och bli nunna, blev hon en kraftfull husmor på gården, födde åtta barn, varav några dog tidigt, medan andra kom att stå henne nära under den del av livet som följde, sedan hon blivit änka i 40-årsåldern. Hon hade då varit knuten till Kungsgården i Vadstena som fostrarinna åt den unga drottning Blanka, Blanche från Namur, som kung Magnus Eriksson äktat.

Birgitta gjorde flera pilgrimsfärder tillsammans med sin man, till Nidaros och Santiago de Compostela bl. a. 1350 finns hon i Rom, där hon väntar på påven och hans tillåtelse att  få  bygga ett kloster i Vadstena och grunda en ny klosterorden, Vår Heligaste Frälsares orden, OSS. 1370, efter nära 20 år, fick fick hon äntligen träffa påven och fick lov att börja bygga klostret, men först efter hennes död 1373, lyckades hennes dotter och trogna följeslagare under åren i Rom, Katarina, slutföra förhandlingarna om ordensregeln.

Katarina tjänstgjorde också under några år som abbedissa i klostret i Vadstena, trots att hon aldrig vigts till nunna. Birgitta dog i Rom den 23 juli 1373, sedan hon gjort en sista pilgrimsfärd, denna gång till den heliga landet, åtföljd av Katarina och sonen Birger. Under åren skrev Birgittas biktfäder ner alla hennes uppenbarelser, åtta böcker, som finns översatta och bevarade i fyra band.

Birgittas bön ”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den” är också nu en daglig bön för många människor.